Landseer
Rasstandard & Historia
(Landseer,
europäisch-kontinentaler Typ) FCI-Klassifikation: Bakgrund/ändamål: Helhetsintryck: Huvud: Skallparti: Stop: Nostryffel: Nosparti:
Läppar: Käkar/Tänder: Kinder:
Ögon: Öron: Hals: Kropp: Rygg:
Ländparti: Kors:
Bröstkorg: Underlinje: Svans: Extremiteter: Armbåge: Framtassar:
Bakställ: Lår: Mellanfot:
Baktassar:
Rörelser: Päls: Färg: Storlek/vikt:
Fel:
Nota
bene: Testiklar: Källa: |
I England blomstrade rasen däremot upp på grund av ett raffinerat uppfödararbete som höll på till mitten av 1800-talet. Den nya rasen överträffade alla hundraser som dittills var kända i Europa i fråga om storlek, framtoning och älskvärdhet. Det var också de här svartvita första "New Foundländare" som gjorde denna ras så berömd. Drottning Victoria blev speciellt förtjust i de svartvita hundarna, och snart fanns de på så gott som alla större lantställen i England. Kända personligheter på denna tid lät sig porträtteras tillsammans med sina "New Foundlandshundar". Många beställde och lät avbilda sina hundar hos de mest kända djurmålarna på den tiden. De bilderna av rasen visar oss idag vilken hög uppfödarnivå rasen befann sig på i början av förra århundradet, och man frågar sig ovillkorligen hur denna förädling av rasen kunde nås på så relativt kort tid. Dessvärre kan man inte hitta något svar eftersom man inte hade stamtavlor på den tiden. Ganska snabbt spred sig ryktet om "New Foundlandshunden" också över Englands gränser. Stor del i detta hade Englands kanske mest berömda djurmålare, Sir Edwin Landseer. Han målade ett flertal tavlor med dessa hundar som motiv. Den mest kända av hans målningar heter "A distinguished member of the Human Society" (1873) och föreställer "Paul Pry". Kvaliteten på tavlan tillsammans med den gripande historien bakom den (se nedan) utlöste en Landseerboom! Det var nämligen av målaren som rasen fick sitt namn: Landseer. Under detta namn känner vi dessa svartvita, slanka, högbenta hundar än i dag. Paul Pry´s livshistoria
Som tack för hans insats utnämnde livräddarsällskapet honom till hedersmedlem och gav honom mat. Han blev mycket gammal i sin tjänst, och efter hans död satte man upp en minnessten. Ett sådant här liv i räddningstjänsten trodde man kanske inte att en rashund kunde utstå, men Paul Pry var ingen infödd "New Foundländare". Han var uppfödd i England. Men detta praktfulla väsen som gjorde de första importerade hundarna så populära och älskade, förblev också fast i förädlad form. Beskyddaren, vattenälskaren och dugligheten till att handla i avgörande ögonblick, dessa tillsammans var kännetecknet för det som vi än idag känner och älskar Landseern för. Växlande
mode Utvecklandet av Landseer raserna gick långsamt ute i Europa. Första världskriget fick det hela att stanna upp. Men i början av 30-talet lyckades en engagerad uppfödare att vända denna utveckling. Han samlade ihop de små resterna av rasen och satsade på en mycket målmedveten uppfödning och 1933 kunde de första Landseervalparna från kennel von Schartenberg skrivas in i uppfödarboken. Uppfödaren var Otto Walterspiel, Mûnchen, och utan honom skulle det inte längre ha funnits någon Landseer. Från och med nu gick det dock bra igen för Landseeruppfödningen och 1961 blev rasen officiellt erkänd av FCI (Federation Cynelogique Internationale) och fick sin egen rasbeskrivning. |